Undertecknad är styrelsemedlem i European Free Alliance (EFA). Jag är också inom EFA:s styrelse medlem i en arbetsgrupp med uppgift att förtydliga hur rätten till självbestämmande och möjligheten till självständighet kan förvekligas inom ramen för internationella avtal och demokratiska principer. Alltså att utreda på vilket sätt det är möjligt att nationalstater inom EU kan delas och nya medlemsstater kan uppstå inom EU.

Rätten till självbestämmande finns i FN:s stadga om mänskliga rättigheter och i Helsingforsdeklarationen. Dessa dokument försäkrar människors lika värde och rätten till självbestämmande. Så långt verkar alla överens. Men när det kommer till praktisk handling är nationalstaterna sällan villiga att följa reglerna som de själva skapat och lovat att rätta sig efter.

Det paradoxala gällande efterlevnaden är att den politiska eliten inte följer sina egna regler. Den politiska makten blir viktigare än till exempel mänskliga rättigheter och att uppfylla tidigare utfästelser.

Uppdraget för vår arbetsgrupp är att ta fram förslag till hur EFA skall bli bättre på att informera om förutsättningarna för självbestämmande. Att synliggöra och påverka EUs medlemsstater så att de inte bara i ord, utan också i handling ska börja leva upp till sina högtidliga utfästelser.

Ett exempel på hur en utökning av antalet medlemsstater inom EU kunde gå till: Skottland kommer förmodligen ganska snart att hålla en allmän folkomröstning om självständighet från Storbritannien. Om över 50 procent av de röstberättigade deltar i folkomröstningen och mer än 55 procent röstar för självständighet, har Skottland uppnått det som krävdes för Kosovo att bli självständigt.

Med ett sådant resultat i ryggen tar Skottland upp förhandlingar om självständighet med Storbritannien.

Den dag Skottland blir självständigt, har skottarna bildat en ny suverän stat. Suveräniteten innebär att Skottland blir jämlikt med andra stater i världen och kan bl.a. söka inträde i internationella organisationer och ingå avtal med andra stater.

Den stora skillnaden jämfört med dagens situation blir att skottarna själva sköter förhandlingarna med EU och tar över Storbritanniens roll visavi Skottland.

Ett suveränt Skottland kommer, om skottarna så önskar, att vara medlem av den europeiska unionen eller välja att reglera sitt förhållande till unionen på annat sätt. Och som medlem i EU får Skottland egna EU-parlamentsplatser, öronmärkta för Skottland.

Jämför man Ålands situation med Skottlands, kan man tänka sig att det skulle kunna fungera på samma sätt för oss. Ett självständigt Åland ansvarar för sina internationella relationer. Åland skulle föra sin egen talan och slippa nuvarande intressekonflikter. Som medlem i EU skulle Åland bland annat få sex egna platser i Europaparlamentet.

Tänk vad vi skulle kunna påverka med den representationen.