I tisdagens Ålandstidning varnar finansutskottets ordförande, Torbjörn Eliasson, för att underskottet i årets landskapsbudget växer och att skatteåterbäringen kan bli upp till 50 miljoner mindre än budgeterat.

Det skulle betyda att klumpsumma minskar från budgeterade 206 till 156 miljoner. Ett gigantiskt inkomsttapp.

Om vi jämför de 50 miljonerna med ÅHS verksamhetsutgifter på 73 miljoner eller skärgårdstrafikens totala utgifter på 17 miljoner, får vi en uppfattning om beloppets relativa storlek.

Den märkliga frånvaron av debatt om den åländska samhällsekonomin är därför mycket förvånande. Är regeringen och lagtinget informerade om denna skrämmande ”prognos”? Var är i så fall alla politiska kommentarer?

Var är alla bra förslag hur vi med vårt nuvarande ekonomiska system skall trygga den åländska samhällsekonomin?

Är det inte en ödets ironi att det skall behöva gå så här långt för att vi ska inse det som vi i Ålands Framtid alltid pekat på: - vårt nuvarande ekonomiska system fungerar inte tillfredsställande och absolut inte i lågkonjunkturer.

I goda tider, när Finlands ekonomi går bra och statsbudgeten är i balans, utan lånefinansiering, får Åland tillbaka en stor del av de skatter vi betalt till statskassan. Men under dåliga tider, då statens skatteinkomster minskar och budgeten måste finansieras med lån, får Åland tillbaka en klart mindre del av det vi betalar i skatter och avgifter.

Trots detta systemfel har det inte funnits tillräcklig insikt, vilja eller energi hos beslutsfattarna för att ändra på systemet. På ett sätt är det förståeligt eftersom det kommer att krävas mycket hårda och konstruktiva förhandlingar med Helsingfors för att få en förändring av systemet till stånd.

Från Barbro Sundbacks insändare i Ålandstidningen i januari 2008 lånar jag detta träffande citat:

”Ansvaret för inkomsterna saknas

Den budget landskapsregeringen gör upp är en utgiftsbudget. Inkomsterna är starkt beroende av Finlands ekonomi. Vår ekonomi kan liknas vid en hemmafrus. Hon sköter sina åtagande genom att hennes man tillför pengar så att hon kan köpa det familjen behöver. Så länge mannen har goda och säkra inkomster kan hon känna sig trygg. Problemet med hemmafruns ekonomi är att hon inte kan ta ansvar för sin verksamhet och göra självständiga och långsiktiga beslut”.

Det borde ju vara självklart att ”hemmafrun”, som i detta fall är Ålands lagting, skall kunna ta ansvaret för den åländska samhällsekonomin. Lagtingsarbetet skulle få nya dimensioner, en vitalitetsinjektion och ett nytänkande. Ett övertagande av beskattningsrätten skulle i förvaltningen medföra nya förutsättningar, flera intressanta arbetsuppgifter och nya kompetenser.

Som vanligt får vi, medan vi väntar på ett för Åland förenklat och anpassat skattesystem, hoppas att tillräckligt många politiker vågar tar ansvar för landskapets ekonomiska situation och vidtar nödvändiga strukturförändringar och besparingar. Men det kanske går som när det senast var sparbeting; liberalerna stiger av regeringen.

Rolf Granlund

PS Att tala om att landskapet har en utjämningsfond på 47 miljoner att ta i anspråk är en sanning med modifikation, eftersom landskapet har en mycket stor skuld till landskapets pensionsfond, dvs. de landskapsanställdas pensionsbesparingar. DS