Liberalerna säger i sitt valprogram att de ”vill fortsätta på sin inslagna linje” och ”hålla ett fast grepp om den ekonomiska utvecklingen”. Man kan undra vad som döljer sig bakom detta diffusa uttalande, då liberalernas ekonomiska politik hittills resulterat i årliga underskott på 30-40 miljoner.

Det ”fasta greppet om den ekonomiska utvecklingen” som liberalerna påstår sig ha, har under deras regeringsperiod resulterat i årliga underskott på 30-40 miljoner. En politik som tömt landskapets kassa och kraftigt ökat nettoskuldsättningen.

Till detta kan tilläggas att regeringen Viveka Eriksson ändrat i regelverket i den åländska pensionsfonden så att en större andel av pensionspremierna överförs till och används i driftsbudgeten, vilket också ökar pensionsansvarsskulden. En skuld som finansminister Perämaa märkligt nog förnekar att ens existerar.

Därför kan man kanske utgå ifrån att det ”fasta grepp om ekonomin” som nu marknadsförs som ett liberalt honnörsord, helt saknar täckning, precis som ”mera i plånboken” inför förra valet.
Den konjunkturplanering som finansminister Perämaa i insändare hänvisar till, verkar främst vara en tro på att finanskrisen snabbt går över och tillväxten i finsk ekonomi är tillbaka igen.

I klartext innebär den liberalerna ekonomiska politiken att man skjuter det ekonomiska ansvaret framför sig, i hopp om att någon annan ska reda upp det hela. Eller att problemen löser sig själva.
Med sin ekonomiska politik spelar den liberalernas regering ett mycket högt spel med vår välfärd i potten. Förutom de löpande budgetunderskotten och ökad skuldsättning, är deras politik också kostnadsdrivande, vilket minskar köpkraften. Dessutom pekar nya svarta orosmoln i den globala ekonomin på en ny nedgång i tillväxten.

En ansvarsfull samhällsekonomi kan inte byggas med fina ord, stora affischer och en retorik som saknar förankring i verkligheten. Här behövs framför allt sakkunskap och långsiktighet. Viktiga ingredienser som tyvärr saknas hos nuvarande regeringskonstellation.

Åland har inte råd med ännu en regering som bara utreder, administrerar och mörklägger i hopp om att någon annan sedan ska lösa problemen. Nu krävs åländsk handlingskraft för att få kontroll på landskapets kostnader och för att skapa förutsättningar för att öka landskapets intäkter. En fortsatt god välfärd kan bara bibehållas med en aktiv och framgångsrik ekonomisk politik, i samarbete med näringslivet.