Chefredaktör Niklas Lampi anser det vara "paradoxalt" att ÅF, genom Anders Eriksson, månar om hembygdsrätten som är "ett av självstyrelsens viktigaste instrument". Lampi har tydligen inte uppfattat att ÅF:s strävan till självständighet faktiskt går via utveckling av självstyrelsen. Hembygdsrätten är därför precis lika viktig för ÅF som något annat av de partier som arbetar för självstyrelseutvecklingen.

Vad som mest skiljer ÅF från övriga borgerliga partier är det mycket klart uttalade målet. Medan övriga mest talar om visioner, utan något egentligt slutmål, arbetar ÅF för konkret utveckling av de frågor som berör både självstyrelse och självständghet. Föreställningen om att självstyrelse och självständighet på något sätt krockar är endast dimridåer från de partier som tappat farten och känner sig utmanade av nya krafter.

Med risk för att bli litet övertydlig. ÅF vill uppnå självständighet via en demokratisk process. För att möjliggöra detta måste en utveckling inom de viktigaste självstyrelseområdena ske. Landskapets finanser och administration måste fungera. Internationella kontakter måste skapas. Ett mycket gott samarbete (inte hukande) med berörda riksmyndigheter är också viktigt. På vilket vis strider detta mot den traditionella utvecklingen av självstyrelsen som övriga partier förespråkar (men inte kan leva upp till)?

Faktum är att en hel del av stödet för ÅF faktiskt kommer från personer som främst vill ha en synlig jälvstyrelseutveckling. Vilket kommer att visa sig i valet 2007.

Erik Schütten
Språkrör Ålands Framtid