EN FÄRSK RAPPORT från ÅSUB visar att hela 13 procent av de åländska hushållen lever under den relativa fattigdomsgränsen på det välmående Åland. Sittande socialminister Lindeman (fs) är förvånad, liksom säkert majoriteten av de etablerade politikerna. Myten om den sociala tryggheten på Åland fick en allvarlig törn, minst sagt, men debatten verkar vara lika stendöd som tidigare.

Replik till Henrik Lagerberg

Helt riktigt, Henrik Lagerberg, vi i Ålands Framtid anser att de åländska socialdemokraterna inte är regeringsdugliga genom den, för Åland, problematiska synen på svenska språket och självstyrelsen. S eventuella problem på 1920-talet kan vi i ÅF knappast ta något ansvar för, ÅF har heller aldrig i något sammanhang påstått att det inte skulle finnas plats för socialdemokratin på ett självständigt Åland.

Att socialdemokraterna startar upp sin valkampanj på finska kanske inte får så många att lyfta på ögonbrynen längre. Socialdemokraternas representant i den parlamentariska språkkommittén, riksdagskandidaten Camilla Gunell, reserverade sig mot hela slutrapporten, som annars hade utarbetats utan större motsättningar och som de övriga partierna ställde sig bakom.

Tanken på självständighet är inte en höger- eller vänsterfråga utan mera en fråga om självförtroende, mognad och kollektiv tillit. Det mesta tyder på att det i hög grad handlar om förtroende för varandra och vårt samhälle.

För två år sedan förslog Ålands Framtid i en motion att landskapsregeringen skulle utreda självständighetsalternativet för Ålands del. Vi inom Ålands Framtid anser att Åland har mycket goda förutsättningar för självständighet.

Investeringarna och kostnaderna för driften av Ålands Hälso- och Sjukvård (ÅHS) slukar en mycket stor del av resurserna i vår nordiska välfärdsmodell. Kostnadsökningarna har under senare år rusat och är så stora att det inte bara måste analyseras på fullt alvar utan också åtgärdas.